Vattenhjulen

Vattenhjulen och den första kanalen

Den första kanalen gick närmre fabriksbyggnaderna än dagens kraftverkskanal och byggdes enligt brittisk förebild. Sjön Aspen dämdes vid sitt utlopp och vatten leddes in i en nygrävd fåra. Kanalen 600 m lång, 12 meter bred och 2 meter djup. Från kanalen leddes vattnet ner i vattenhjulen (som drevs med bröstfall i Jonsered) med en fallhöjd på 9 meter. Det första hjulet som var på plats 1835 var gjort av gjutjärn med skovlar av trä. Hjulet hade en diameter på 9 meter och en bredd på 4,5 meter. Kraften den utvecklade motsvarade 105 hästkrafter (hk) vid bra tillgång på vatten. Detta ska jämföras med de 5 hk dåtida vattenkvarnar kunde producera. Senare installerades ytterligare ett vattenhjul på 125 hk vid linneväveriet. Ett tredje vattenhjul (i kombination med en turbin) på 125 hk ihop försörjde bomullsspinneriets (invigt 1856) 2 våningar med kraft.

Bevarat vattenhjul från omkring 1800 vid bomullsspinneriet New Lanark Skottland (foto H.Fohrman).
När vattenhjulen roterade gick kraften via kugghjul över till horisontella och vertikala transmissionsaxlar vilket ökade den utvunna kraften. I fabrikslokalernas tak gick roterande transmissionsaxlar som via drivremmar var förbundna med varje enskild maskin. Vattenhjulen startades på morgonen och stängdes av på kvällen liksom vid middagsrasten.
Transmissionssystemet
Princip för drift med vattenhjul och transmissionsaxlar i spinneriet Stanley mills Skottland. Vattnet får vattenhjulet att snurra och via axeln i hjulets mitt förs kraften vidare via stora kugghjul och stänger som driver remmar ner till maskinerna (foto H. Fohrman).
Det var gigantiska vattenhjul som drev de första fabrikerna i Storbritannien omkring 1800. Det var först senare som ångmaskiner blev dominerande som kraftkälla inom den brittiska industrin. Men i Jonsered förblev vattenhjulen den huvudsakliga drivkraften fram till elkraftverket stod klart 1903.
reperation vattenhjul
Reparation av ett av vattenhjulen i Jonsered.

Det krävdes stora mängder vatten för att driva vattenhjulen. Det innebar att vattnet som rann ut från Aspen i första hand leddes in i kanalen och det som inte behövdes gick genom Säveåns gamla fåra. Eftersom vattenståndet i Aspen reglerades via vattendomar och inte fick sänkas under en viss nivå, kunde den gamla å-fåran sommartid vara nästan torrlagd. Och under riktiga torrsomrar, fick produktionen i fabriken dras ner pga vattenbrist även i kanalen.

När vattnet passerat vattenhjulen gick det via ett utlopp under de speciella byggnader som restes runt vattenhjulen ner i Säveån igen. Delar av detta utlopp finns fortfarande kvar under dagens fabriksbyggnader.

På denna beskurna karta över fabriksholmen från omkring 1860 kan man se var de två vattenhjulen till linnespinneriet/verkstaden och linneväveriet var belägna, liksom inflödet till bomullsspinneriet. Avflödesfåran från vattenhjulen är också inritad.

Vattenhjulen i Jonsered är borta sedan länge men så här kan det sett ut när de stora vattenhjulen sattes i rörelse. Hjulen i Jonsered var dubbelt så stora – när alla tre var igång alstrade de en kraft på mer än 300 hk.

Se hur det gick till genom att klicka  här.

Läs mer om Tekniken

Den första kanalen gick i samma nivå som Aspen fram till fabriken. Säveån låg betydligt lägre. På så sätt skapades tillräcklig fallhöjd vid vattenhjulen. Klicka på bilden för att läsa mer.

Klicka på bilden för att komma tillbaka till Tekniken.

Klicka på bilden för att komma tillbaka till Jonsereds Fabriker.