Gibson hade tillsammans med Keiller startat ett segelväveri i Majorna. Det var ett traditionellt väveri med handvävstolar med garn som spanns i hemmen. För att kunna bygga ut väveriet behövdes tillgång till mer garn och fler vävstolar vilket bara kunde ske genom mekanisering av spinnandet och vävningen. Mekanisering krävde tillgång till vattenkraft och den fann man i Säveåns strömmar vid Jonsereds säteri.
Jonsereds Fabrikers textiltillverkning har främst varit inriktad på produktion till andra industrigrenar: segel och presenningar för transporter till sjöss och land; säckar av bomull och jute för transport av livsmedel och bränsle; drivremmar till andra fabrikers maskiner och juteväv till byggnadsindustrin. Den första fabriken byggdes för tillverkning av linne- och hampaprodukter och startade 1835. Bomullsspinneriet stod klart 1856, samma år som järnvägen kom till Jonsered. Jutefabriken invigdes 1889.
Textiltillverkningen var hela tiden beroende av import av råvaror till de olika spinnerierna. Därför slog både första och andra världskriget hårt mot textilavdelningarna. På 1900-talet gjordes olika försök med rayon tillverkad av svensk trämassa men detta lyckades bara delvis. Och när billigare material som plast började användas till presenningar och säckar blev Jonsereds traditionella textilprodukter överflödiga. Även konkurrensen från låglöneländerna vad gäller andra textilprodukter gjorde att lönsamheten blev dålig och textilproduktionen avvecklades successivt på 50- och 60-talet. När Jonsereds Fabriker lades ner 1979 kvarstod bara brandslangstillverkningen av den en gång så omfattande textilproduktionen.