Textilmagasinen
För att kunna spinna och väva lin, hampa, bomull och jute behövdes råvaror. De kom i form av stora hårdpackade balar via järnvägen och behövde finnas i lager så att produktionen inte stannade upp. Närheten till järnvägen var viktig. Det som nu är parkeringsplats var en gång fabrikens transport-nav med stickspår, fabrikens station och magasin.
Det var enorma mängder väv som producerades varje dag i fabrikens tre väverier. Dessutom användes inte allt garn som tillverkades på de tre spinnerierna utan även garn såldes. I väntan på transport till köpare behövdes magasin där de färdiga textilierna kunde förvaras utan att förstöras. Därför uppfördes två stora magasin i tegel för textilprodukterna.
Järnvägen
Jonsereds Fabriker byggdes redan1833 och innan järnvägen fanns, skedde transporterna till och från fabriken mestadels på Säveån. Gibson ägde en pråm som drogs av män fram till Uddared där lasten flyttades över till häst och vagn den sista biten fram till fabriken.
Första etappen av järnvägen mellan Göteborg och Stockholm gick till Jonsered och stod klar 1856. Gibson var en inflytelserik man i mitten av 1800-talet och kunde troligen påverka hur järnvägen drogs. Jonsered var då Sveriges största producent av segel och förbättrade transportmöjligheter var viktigt för att verksamheten på fabriken skulle kunna expandera.
1856 existerade inte något samhälle i Jonsered som järnvägen behövde förbindas med, bara en av Sveriges modernaste textilfabriker. Arbetarna som arbetade på fabriken bodde vid denna tid på fabriksområdet. I övrigt var det ren landsbygd runt fabriken. Där Jonsereds samhälle nu ligger, fanns gårdar och torp.
Första året fanns inte heller någon stationsbyggnad utan tåget stannade här på Garngården ett tiotal meter från fabriken. Men nymodigheten att resa med tåg blev snabbt populär bland göteborgarna och Jonsered blev omskriven i tidningarna för sin vackra natur. Det fanns både 1:a-, 2:a- och 3:e-klassbiljetter på tåget till Jonsered och Garngården fylldes av nyfikna resenärer.
”På söndagarne befares jernvägen af många lustfarande, så att antalet passagerare sistlidna söndag uppgick till öfver 3000…Det är så mycket anmärkningsvärdare att en sådan liflighet i rörelsen kunnat så hastigt inträda, som jernvägen nu vid sin slutpunkt ännu saknar en bangård, eller något ställe, der de trafikerande kunna slå sig ned.”
De stora överförfriskade sällskapen på fabriksområdet blev så många och besvärande att fabriksägaren Gibson såg till att stationen Jonsered flyttades österut till stranden av sjön Aspen när järnvägsbygget några år senare kommit så långt. Där startade en restaurang där de som hade råd kunde förtära mat och starka drycker. Övriga hade med sig en egen utflyktskorg. Och det var ju naturen de många göteborgarna ville till, inte fabriken, så alla var nöjda. Samtidigt, med tillkomsten av denna nya mötesplats, blev området också attraktivt för andra former av nöjen och rekreation, såsom worldclasstrotting
, vilket ytterligare bidrog till dess popularitet och anseende.
Läs mer om de olika delarna av Efterbehandlingen
Blekeriet
Blekeriet var det officiella namnet på den del av fabriken där man blekte garn. Vid blekningen användes kemikalier som släpptes ut i Säveån. Klicka på bilden för att läsa mer.
Lakhuset
Lakhuset var arbetsplatsen där garnet blektes. Det var ett tungt arbete i vattenångor och kemikalier. Klicka på bilden för att läsa mer.
Dukrummet
I dukrummet synades alla vävar som sedan slutbehandlades genom att manglas. Klicka på bilden för att läsa mer.